LVM – Lagen om vård av missbrukare
LVM – lagen om vård av missbrukare ger socialtjänsten möjlighet att omhänderta individer som har ett gravt missbruk och som riskerar att fara illa. Omhändertagandet ska syfta till att individen får vård på ett behandlingshem och tvångsvården får endast ske under en begränsad tid.
Hur går det till?
För att en individ ska få vård enligt LVM krävs det att personen i fråga behöver hjälp för att komma ifrån sitt missbruk samt att vården inte kan ske frivilligt och att personen som en följd av missbruket utsätter sig själv eller närstående för fara. Syftet med tvångsvården är att motivera den intagne till frivillig vård.
För att kunna omhänderta en vuxen missbrukare enligt LVM måste läkare, socialsekreterare eller en nära anhörig göra en LVM-anmälan till socialtjänsten. Socialtjänsten gör sedan en utredning följt av en ansökan om tvångsvård hos förvaltningsrätten om det visar sig att personen i fråga är i behov av vård.
Som klient inom LVM-vården får man ett erbjudande om att göra en SiS utredning. Utredningen ligger sedan till grund för planering av den fortsatta vården. Genom en noggrann kartläggning av klientens bakgrund ökar chansen att ta fram rätt insatser.
Resultatet samlas sedan i ett dokument med behandlingsrekommendationer som lämnas till socialtjänsten.
Att tänka på
- Vård med stöd av LVM innebär i de flesta fall att den omhändertagne placeras på behandlingshem.
- Den som omhändertas med stöd av LVM har rätt till ett offentligt biträde.
- Under LVM-tiden kan den som omhändertas få flytta till ett öppet behandlingshem, ett familjehem eller delta i öppenvård på din hemort medan du fortfarande vårdas enligt LVM.
- Den som omhändertas har rätt att läsa din journal.
- Placeringen gäller i högst sex månader.
Kostnad
Förvaltningsrätten står för kostnaderna för det offentliga biträdet.
Ni är alltid välkomna att kontakta oss för fri rådgivning.
